Kvällen fortsätter

Vad händer om man försöker stoppa ett hängivet fan... Åtminstone i tanken, eller... Ett fartfyllt videoklipp med romantik och dramatik samt ett och annat slagsmål.

Old 97's från Dallas, Texas har hållit på sedan 1993 och har gått mig förbi tills nu. Deras senaste album Blame It On The Gravity kom 2008 och borde omedelbart föras in på listan över de "bästa 2008".


Dance With Me / Old 97's (2008)

Spådd

Alternate Routes är ett talangfullt amerikanskt rockband från Bridgeport, Connecticut. Första skivan Good and Reckless and True kom 2005, därpå följde en del turnerande för bandet. Men den 24 februari är det äntligen dags för en uppföljare A Sucker's Dream och det låter bra. Ja, rent av mycket bra...


The Future's Nothing new / Alternate Routes (2009)

Frukost

Äntligen frukost...

Bed & Breakfast Man / Madness (1979)



Ägg och bacon...

Don't Qoute Me On That / Madness (nyutgåva 1992)

Grådask

Ännu en grå dag...


Grey Day / Madness (1981)

Två historier en baklänges, en framlänges

Skivan Sumday med Grandaddy var en sådan där chansning som gick hem. Jag har för mig att jag gav 39 kronor för skivan, med en grupp som jag då aldrig hade hört talas om. Det var en känsla, samtidigt som priset inte heller var något att bråka om. Det visade sig att skivan innehöll briljant musik med små underfundigt gripande historier om människor och mänskligt varande.

Jag har svårt (och varför skulle jag...) att motstå Grandaddy och speciellt den här skivan. Synd bara att Grandaddy har lagt instrumenten på hyllan. Videon här nedan berättar en kärlekshistoria baklänges - effektfullt.


"Rememberin', wonderin', in this life, will I ever see you again?"


Yeah Is What We Had / Grandaddy (2003)





Och på tal om berättelser så kommer här en till signerad Josh Ritter. Han härstammar från Moscow, Idaho och berättar en mer traditionell historia i svart och vitt som är värd att titta på och självklart lyssna...


Lillian, Egypt / Josh Ritter (2006)

Keep You Happy

Amerikanska Tift Merritt släppte 2004 sitt andra album Tambourine som rönte stor framgång. Först fyra år senare kom uppföljaren Another Country. I Paris återfann hon inspirationen till den här skivan.


Keep You Happy / Tift Merritt (2008)

Spökflickan

Saknar något som... i det här torra, råkalla, grusiga januarimörkret... så det borde väl inte... utan... "better all the time..." (Stephanie Dosen)


Only Getting Better / Stephanie Dosen (2007)




Vinalhaven Harbour / Stephanie Dosen (2007)




Daydreamers / Stephanie Dosen (2007)

50

Tamla Motown eller Motown Records fyller 50 år. Engelska musiktidningen Mojo (februari-09) firar detta med "The 100 Greatest Motown Songs" och diverse artiklar och kommentarer av bland annat Iggy Pop, samt om grundaren Berry Gordy. Motown (eller Motortown) var ett av bilstaden Detroits flaggskepp, (det flyttade visserligen till Los Angeles). Ett annat av Detroits flaggskepp GM eller General Motors har som bekant stora problem nu i finanskrisens spår. Dessutom håller Detroits centralare delar på att avbefolkas och huspriser sjunker. Och mitt i allt detta pågår alltså ett 50-års jubileum. "The American Dream" lyder förresten passande (?) rubriken till Iggy Pops inledande betraktelse till Motownkavalkaden i Mojo. Musiken lever kvar och lär nog överleva. Duffy med flera har, förmodar jag, lyssnat...


Heat Wave / Martha Reeves & The Vandellas




Reach Out I'll Be There / The Four Tops




I Wish It Would Rain / The Temptations




Ooo Baby Baby / Smokey Robinson & The Miracles

Solen och ljungen

"Out in the heather where the sun burns bright"...börjar det och även om "burns" känns lätt olycksbådande så blir det värre. Handsome Family säger om sin musik "A little bit creepy and a little bit country". Bandet består främst av det äkta paret Brett och Rennie Sparks. De började 1993 och har hunnit med att ge ut nio fullängdsskivor. In the Air från 2000 är min personliga favorit så här långt, än så länge. Hemvistet nu är Albuquerque, New Mexico.

My Beautiful Bride / Handsome Family (2000)



So Much Wine / Handsome Family (2000)


"Listen to me, Butterfly, there's only so much wine you can drink in one life and it will never be enough to save you from the bottom of your glass"
(lyrics by Rennie Sparks / Handsome Family)

Solen och fågeln

Sitter här bredvid. Gult. Lyssnar egentligen på In The Air med Handsome Family. Gult. Men några glimmande solstrålar hade inte skadat även om de som sagt finns här bredvid. Gult. Egentligen handlar sången om en fågel, en hackspett (the Ivory Billed Woodpecker) som man trodde var utrotad men som återupptäcktes i Arkansas och Florida. Sufjan Stevens gillar fåglar - sympatiskt. Kanske blir det ett temaalbum om fåglar vad det lider...


"In the delta sun, down in Arkansas
It's the great god bird with it's alter call"


The Lord God Bird / Sufjan Stevens

Fjärilar

Zach Braff gillar The Shins så till den milda grad att han använder deras musik i såväl Scrubs som den egna långfilmen Garden State. Natalie Portman låter Zach Braff lyssna på dem i väntrummet till doktorn i Garden State och ja, jag har svårt att inte gilla The Shins från Portland, Oregon. Har man inte sett filmen så bör man göra det. Det finns mer bra musik att hämta där som Iron & Wine till exempel.

The Shins har gett ut sparsamt med skivor fyra stycken på tio år. Från det andra albumet Oh, Inverted world (2001) kommer två låtar, som har använts flitigt i ovanstående TV- och filmproduktioner, nämligen Caring Is Creepy och New Slang. Och känner man inte igen namnet The Shins så rekommenderar jag att lyssna på dessa två sånger så kanske... Själv är jag förtjust i dessa låtar men jag är även svag för deras tredje skiva från 2003, Chutes Too Narrow.


Saint Simon / The Shins (2003)

Musikspelare i sidomenyn

Jag kan rekommendera införskaffandet av en användar-identitet hos last.fm och när den är klar så passar man på att skaffa en widget att bädda in till sin blogg etc. Min widget (gadget) lyser trevligt rött i sidomenyn till höger. Och det är bara att trycka på playknappen så spelas lite av min favoritmusik. Vill man kunna styra det hela mer så förmodar jag att man måste betala för en sådan utökad tjänst. Jag har dock redan nu lyckats hitta ett par nya favoriter Old 97's och Nathan Hamilton. Inte illa!

Mer Skottland

Skotska Teenage Fanclub borde nog ha varit med "Från Glasvegas till The Skids". I alla fall så kommer de här med en skön Byrds-inspirerad sång från 1997.


Ain't That Enough / Teenage Fanclub (1997)

Från Glasvegas till The Skids

Apropå Glasvegas och musikaliska rötter (enligt min uppfattning), som nämndes i kommentaren till förrförra inlägget, så kommer här några representanter. The Skids är ett punkband från Skottland med ett speciellt skotskt sound. De bildades 1977 vid tiden för den första brittiska punkvågen och de två viktigaste medlemmarna var Richard Jobson och Stuart Adamson. Man kan väl också nämna att U2 och Green Day (2006) gjorde en cover på en av The Skids mest kända/populära låtar The Saints are coming från 1978.

Bandet splittrades 1982 men Adamson hade då redan hoppat av, för att bilda bandet Big Country tillsammans med Bruce Watson. Detta band rönte viss poularitet, även utanför Storbritanien med sin mix av rock och skotsk folkmusik. Gitarrerna har en framträdande plats i såväl The Skids som Big Country.

The Jesus And Mary Chain är ett annat legendariskt band från Glasgow i Skottland. De bildades 1984 och blev till en början kända eller ökända för sina stökiga spelningar. Musiken de spelade bestod ofta av en vägg av oväsen där man ändå kunde spåra små fina popsånger. 1992 såg jag The Jesus and Mary Chain i London och Brixton Academy tillsammans med deras efterföljare My Bloody Valentine samt Blur och amerikanska Dinosaur JR. Det var givetvis en fantastisk helkväll! (Senare samma vecka såg jag också The Charlatans på samma ställe - inte dumt det heller)

Som bonus medföljer Travis som jag också uppfattar följer bra i denna tradition av skotsk musik. De är möjligtvis lite popigare eller så har de ett mer polerat sound än de övriga. Någon närmare presentation tror jag inte att de behöver. Första skivan kom 1997 om man åtminstone ska ge någon tidsdatering.


Här följer några personliga favoriter med ovanstående:


Charade / The Skids (1979)




Circus Games / The Skids (1980)




Fields of Fire / Big Country (1983)




April Skies / The Jesus And Mary Chain (1987)




Why Does It Always Rain On Me? / Travis (1999)

Vagabonden

Gary Louris ena hälften av det som en gång var stommen i The Jayhawks (1985-1995) tillsammans med Mark Olson. Övriga i The Jayhawks fortsatte att släppa bra skivor efter Olsons avhopp 1995. Louris engagerade sig också i sidoprojektet Golden Smog. 2008 släppte så Gary Louris soloalbumet Vagabonds och senare samma år kom återföreningen med Mark Olson, till min stora lycka. Deras gemensamma skiva släpptes i november någon gång har jag för mig och nu noterar jag att den är på väg att släppas i hemlandet. Funderar på varför...Det har dock alltid sagts att Louris var den popige av dem, medan Olson mer drog åt folk- och countryhållet. Och det stämmer kanske även om Louris på Vagabonds kombinerar båda sidorna på ett lågmält men bra sätt.


Vagabonds / Gary Louris (2008)




True Blue / Gary Louris (2008)

Folkets poet

Imorgon skulle den skotske poeten Robert Burns ha fyllt 250 år och det kommer att firas på många håll i världen, meddelar DN idag. I Skottland är den 25 januari dessutom helgdag. Burns var inte någon räddhågsen person utan stod upp för den franska revolutionens idéer - frihet, jämlikhet och broderskap. Han är en av Bob Dylans idoler, förtäljer DN också, liksom att texten och sången "A red, red rose" har varit en stor inspirationskälla för denne. För oss svenskar är den kanske mer känd i Evert Taubes version som "Min älskling du är som en ros". Därtill kan tilläggas att Robert Burns fortsatte att skriva på skotsk dialekt vid en tid då den engelska överhögheten kampanjade för att anglifiera skottarna. Så vad passar bättre att fira denna bemärkelsedag än med det skotska bandet Glasvegas...


Daddy's Gone / Glasvegas (2007)

Tid att drömma

Steve Earle är stabil och bredbent även om det alltid finns en strimma av hjärtnupenhet i hans musik. Han är också en person som vågar ta ställning och går sin egen väg såväl musikaliskt som i livet. Själv anser han att han skriver mest kärlekssånger.

Some dreams skrev Earle för filmen The Rookie, som handlar om en, för sportsliga sammanhang till åren kommen, man som gör debut i basebollens "the majors", eftersom han är en j-kel på att kasta. Steve Earle menar att filmen är en sådan som får vuxna män att gråta.


Some Dreams / Steve Earle (2002)

Fredagspromenad

Särlingen Bonnie "Prince" Billy sjunger en sång, av Brendan Croker, Sally Timms och Jon Langford, med bräcklig country-röst.


"Everybody needs an angel
But here's that devil by my side
Death's head ring upon his fingers
Poor boy hanging on your life"


Horses / Bonnie 'Prince' Billy (2004)

Krigsbulletinen rapporterar

Man påminns ständigt om ett Amerika i krig. Här i form av indie folk-rockbandet The Decemberists från Portland, Oregon i USA från albumet "Picaresque".

16 Military Wives / The Decemberists (2005)

Mer summering

Caroline Herring från Mississippi presenterar sig själv och sin karriär så här långt i videoklippet nedan. Dessutom introduceras några sånger från hennes senaste skiva Lantana. Här finns såväl litterära referenser som bilder av dagligt liv i de amerikanska sydstaterna och mer udda berättelser som i Paper Gown. Om det berättar hon mer i videoklippet, så min rekommendation är att du tittar in i Herrings värld. Albumet Lantana, som hamnade på 36:e plats på min bästa-lista 2008, innehåller förresten tio fina folk, country, bluegrass sånger som växer för varje lyssning.




Lay My Burden Down / Caroline Herring (2008)





Aimee Mann fordrar kanske inte någon större presentation eftersom hon redan är en väletablerad artist i singer-songwriter/rock-skrået. Karriären påbörjades i början 1980-talet i ett punkband men hon är mest känd för sin medverkan som sångerska i 80-tals bandet Til Tuesday. Det här bandet splittrades dock 1990 och Aimee Mann påbörjade därefter en solokarriär. Om man inte kan erinra sig att man känner till henne, så kan det ändå vara fallet, eftersom Mann komponerade det mesta av musiken till filmen Magnolia. 2008 släppte så Aimee Mann albumet @#%&! SMILERS (som också hamnade på bästa-listan), varifrån följande sång är hämtad...

Freeway / Aimee Mann (2008)

Kris

Kommentarer överflödiga...se videon!


In The News / Kris Kristofferson (2006)

Nyss edsvuren

"What The World Needs Now" är en passande devis en dag som denna, liksom "Change" är en annan. Den senare har ju även varit ett nyckelord för Obama under valrörelsen. Det förpliktigar...

I videoklippet hörs först Martin Luther Kings röst sedan Sam Cooke med sin fenomenala A Change Is Gonna Come från 1964, som var ett svar på Bob Dylans Blowin' In The Wind. Morrisseys låt America is not the world och "but where the President is never black, female or gay" stämmer alltså inte längre till fullo...

A Change Is Gonna Come / Sam Cooke (1964)




"Hope is a hard thing" säger Bonnie "Prince" Billy (eller Will Oldham) inför hans och bandets version av Sam Cookes sång.

A Change Is Gonna Come / Bonnie "Prince" Billy





TEEN ANGST (What The World Needs Now) kommer från Crackers debutalbum Cracker från 1992. Det amerikanska bandet Cracker bildades, efter att Camper Van Beethoven upplösts, av David Lowery CVB:s sångare och gitarrist och Johnny Hickman bland annat. Musikaliskt står de stadigt i såväl rock som mer traditionell amerikansk musik i form av blues, country och folk. Det finns också en energi i musiken som minner om punk.

TEEN ANGST (What The World Needs Now) / Cracker (1992)



"What the world needs now is a new kind of tension
cause the old one just bores me to death" (Lowery)

Med Neil i garaget

Hör att Neil Young har en ny låt ute på hemsidan: http://www.neilyoung.com/ Fork In The Road heter den. Den rockar bra!!!

Äntligen vapenvila

Två antikrigssånger. Den ena stark och intensiv medan den andra varnar för militaristernas framfart på ett annat sätt.

"War! HUH! What is it good for? Absolutely nothing!" sjunger Edwin Starr. Året är 1970 och världen protesterar mot USA:s inblandning i Vietnamkriget. För många unga amerikaner väntar inkallelse till kriget. Vid den här tiden skjuts också fyra vita studenter ihjäl vid Kent State University Ohio. Att svarta människor drabbas däremot är och var inte ovanligt. Det ligger oro och spänning i luften. Somliga radikaliseras medan andra drar sig tillbaka. Medborgar-rättsrörelsen för afroamerikanerna hade drabbats av bakslag några år tidigare genom dödskjutningen av Martin Luther King i Memphis. Edwin Starr vidhöll till sin död att sången inte var en politisk protest utan istället skulle ses som en kommmentar till sociala eller mellanmänskliga relationer. Nämnas bör väl också att Motown tvekade om de skulle ta risken att släppa den som singel vid den här tiden.

Skaparen av följande videoklipp har dock tagit fasta på krigets avskyvärda sidor och protesten mot vansinnet.

War / Edwin Starr (1970)





Postpunk-bandet eller new wave-bandet XTC utkom 1980 med singeln Generals and Majors. Och följande inlägg av Andy partridge och Colin Moulding talar för sig självt beträffande det mentala tillståndet hos dessa herrar majorer och generaler...

Generals and Majors / XTC (1980)

En känsla

1957 släpptes Jackie Wilsons första singel Reet Petite. Den gjorde inget större väsen av sig då (även om den hamnade på den engelska tio-i-topp listan) som den skulle komma att göra 28 år senare (och då skulle det också handla om England). Berry Gordy var en av upphovsmännen till sången. Gordy är (fyller 80 i november) mannen som då skulle komma att börja bygga upp soulimperiet Motown i Detroit. 1958 blev så äntligen Lonely Teardrops en hit och Jackie Wilson etablerades som R&B-stjärna mycket omtalad för sitt röstomfång.

Van Morrison skrev 1972 en hyllningslåt till Jackie Wilson med titeln Jackie Wilson Said, som i sin tur Dexys Midnight Runners gjorde en cover på 1982. 1984, samma år som Jackie wilson dog 49 år gammal, tillägnade Michael Jackson honom sin grammis för albumet Thriller. Wilson dog efter den hjärtattack han ådragit sig på scen 1975. För övrigt en hjärtattack han aldrig återfick medvetandet efter.

Reet Petite släpptes 1986 och blev postumt listetta i England och den animerade videon spelades flitigt på TV.


Reet Petite / Jackie Wilson




Lonely Teardrops / Jackie Wilson




Jackie Wilson said / Dexys Midnight Runners (1982)



"I'm in heaven when you smile"

A kiss before I go

Läser på Svenska dagbladets hemsida en notis från 15/1 att Ryan Adams ska lägga av med musiken. Av deras notis får jag uppfattningen att han ska lägga av med musiken helt på grund av en öronsjukdom. Funderar på om det är turnerandet han ska lägga av med och inte... Ja, det går inte att utläsa av notisen men jag får väl besöka Cardinals hemsida, för att se om det går att utröna.

Och för er som inte har upptäckt denne Ryan Adams än. Här är några personliga favoriter...


Desire




When The Stars Go Blue




The End



"I don't know the sound of my father's voice
I don't even know how he says my name" (Ryan Adams)

Nattugglor och en daguggla

The Owl / I Love You But I've Chosen Darkness (2006)





Maybe Sparrow / Neko Case (2006)

Godnatt

Amerikanska folk och singer/songwritern Patty Griffin, Austin Texas, sjunger tillsammans med irländska Chieftains. Whole Heap Of Little Horses - "Go to sleep, go to sleep"

Fåglar fåglar fåglar fåglar

-Smalnäbbad simsnäppa, Strömstare, Roskarl, Sidensvans, Svärta, Årta, Skrattmås, Smådopping, Videsparv, Småskr... -Jag kryssar...EELS med I Like Birds skulle ha poppat upp här om det bara funnits ett fullgott vingdeoklipp eller kanske ändå...




En flygande vingprydd present och tankarna far till gemenskap i form av manlig tystnad och fågelskådning. -Titta där en ANDREW BIRD med Imitosis (2007)...



"We were all basically alone"


-Fler Birds och Neil Young? -Nej, jo låten men det är ju en PAUL WELLER. -Tyst, vad ni stör med ert prat låt oss få höra sången nu...




-Ååååh titta där en finsk Birdy / 22 PISTEPIRKKO (1992)

Vespers

WILLARD GRANT CONSPIRACY bildades 1996 i Boston av bland annat sångaren och gitarristen Robert Fisher. Just nu bor han i den Kaliforniska öknen och förra året släpptes skivan Pilgrim Road (17:e plats - bästa 2008). Önskar man höra något representativt spår från denna skiva rekommenderar jag Lost Hours: http://www.myspace.com/willardgrantconspiracy

Nedanstående videoklipp finns dock på ett tidigare album Let it roll.

From a Distant Shore / Willard Grant Conspiracy (2006)




"There's a road I can't go back on"...(Vespers / Willard Grant Conspiracy)



Med - folktoner, ödesmättat, ofta bombastiskt, mässande sång och emellanåt monotont men oerhört vackert - kommer David Eugene Edwards WOVEN HAND och senaste skivan Ten Stones (14:e av de bästa 2008). Goth americana när den är som bäst. Först live med traditionell sång och Kingdom of Ice. Därefter följer Not one stone med öken och blåst så vindpinat... "Behold the lamb - Given for us"

En kvartett i fyra hörn

Följande fyra band förvaltar det amerikanska musikarvet utifrån fyra skiftande utgångspunkter. Tre av banden hamnade på bästa-listan 2008 och är samtidigt några av de sista fynden från milesofmusic (suck...).


4. Det fjärde bandet heter KING WILKIE och dem stötte jag på under sökande bland bloggar, skivbolagssidor, MySpace... De kommer från Charlottesville, Virginia och spelar såväl traditionell bluegrass som newgrass eller contemporary bluegrass.

Wrecking Ball / King Wilkie (2007)





1. THE BEAUTIFUL LOSER SOCIETY hamnade på 16:e plats med sitt debutalbum Aim Low. De står stadigt i sydstaterna och förvaltar rötterna (roots goth). Hänvisningar kan göras och görs till Hank och Elvis men också till mer samtida Drive-By Truckers. De härstammar från Four Corners i Colorado. Ett hus pryder skivomslaget till min stora glädje. Av någon anledning gillar jag sådana skivomslag. Vill man höra mer besöker man lämpligtvis följande sida: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewProfile&friendID=160038926


3. Om man däremot gillar mer lågmäld folkrock/indie/folk eller postfolk!?!, ska man ge TRAVEL BY SEA en chans. Bandet består av Kyle Kersten och Brian Kraft, som trotsar det geografiska avståndet Kalifornien och Colorado och lyckas få till ett andra album. 2008 släppte de skivan Days Of My Escape och knep en trettioandra plats. De avlyssnas med fördel här: http://www.myspace.com/goldenwest



2. Från Florida kommer följande indie/folk band HAVE GUN, WILL TRAVEL. Rätt okej genrebenämning enligt mitt förmenande även om det kanske låter lite styltigt. Styltig är däremot inte deras musik. Deras skiva - 20:e plats (2008) - heter Casting Shadows Tall As Giants och i videoklippet hörs...

Maravilla / Have Gun, Will Travel (2008)

I've gotta get outta here

The Crystal Lake / Grandaddy (2000)

En knuten näve

Girl in the war / Josh Ritter (2006)

Strax 20 dagar senare

Den amerikanske singer-songwritern och multiinstrument-alisten Sufjan Stevens har som mål att ge ut en skiva om varje amerikansk delstat. Än så länge har han fullbordat två delstater nämligen Illinois och hemstaten Michigan.

Det 1:a videoklippet Put the lights on the tree rekom-menderas om man är i färd med att sopa ut julen men ändå vill behålla känslan lite, lite till. Det 2:a klippet med tillhörande sång Casimir Pulaski Day (2005), även det vintrigt, härstammar från delstatsalbumet Illinois.

Apropå kläder

Ett stycke signerat den brittiske ståupparen, skådespelaren och författaren Alexei Sayle får illustrera mitt inlägg i dagens ämne kläder. Klippet härstammar från den brittiska humorserien "The Young Ones" (på svenska "Hemma värst") från 1980-talet.

Lambchop

Nashvillekollektivet Lambchop med Kurt Wagner i spetsen placerade sig på sjätte plats med albumet OH(ohio). Som vanligt(fast absolut inte tråkigt) en skiva med lågmälda, långsamma sånger och observerande texter pratsjungna av nyss nämnde Kurt Wagner. Låtarna växer efterhand och till slut hör man underbara små melodislingor och textrader som dyker upp och försvinner för att återigen...

Följande stillsamma video är inte någon officiell men den fungerar ändå som ett musikaliskt smakprov på Lambchops musik.


Slipped Dissolved and Loosed / Lambchop




..."the blackbird sang the sun to bed"...

3:e plats 2008

Med albumet Brighter Than Creation's Dark anländer Drive-By Truckers med slamrig, gungig syd-statsrock, alternative country och tänkvärda texter från hembasen Athens, Georgia. Ursprungligen kommer de från the Shoals i norra Alabama som för tankarna till... Låtskrivarna på den här plattan är i huvudsak Patterson Hood, Mike Cooley och Shonna Tucker. Övriga medlemmar i bandet är Brad Morgan och John Neff. På skivan medverkar även Spooner Oldham som tidigare arbetat med bland annat Aretha Franklin, Bob Dylan och Neil Young.

"I used to hate the fool in me, but only in the morning
now I tolerate him all day long" ... Perfect Timing




Medlemmarna i Drive-By Truckers har för vana att bestämma vilken låt de ska inleda konserten med, först när de går in på scen. Bara för att hålla sig på tårna. Allt enligt hem-sidan http://www.drivebytruckers.com/media.html#video. Där man också bland annat hittar en utmärkt liveupptagning från nederländska Fabchannel. Här nedan följer en liveupp-tagning från Athens, Georgia 2008...Self Destructive Zones

Äntligen fredag

Och vad passar bättre än några favoriter ur den andra ska-vågen (ca 1979-1980)...


A Message To You Rudy / The Specials






Woolly bully / Bad Manners






Too Much Pressure / The Selecter






Baggy Trousers / Madness

Atmosphere

Atmosphere / Joy Division (1979)

Äkta vara

Ständigt aktuell är Robert Johnson denne mytomspunne bluessångare. Just nu i och med visningen av musik-dokumentären I Robert Johnsons fotspår. (Reprisen går på fredag 9/1 kl. 13.35 i svt1 för oss som missade.) För några år sedan uppmärksammades också bluesmusiken (med bl.a. Robert Johnson) genom en serie filmer: Martin Scorsese Presents the Blues.

På 1960-talet inspirerades band som Rolling Stones, Cream och Led Zeppelin av Robert Johnsons musik liksom av myten eller kanske rättare myterna kring honom. Och som vanligt, får man väl säga, fordras det ett knippe vita artister för att musiken ska nå en vit publik. Än tidigare hade musiker som Muddy Waters, Ike Turner och Howlin' Wolf inspirerats av Robert Johnson.

"Hell" och "the devil" förekommer frekvent i Robert Johnsons låttexter och det har också spätt på mytbildningen kring honom. Viktigast bland alla historier är berättelsen om hur han en mörk natt i en landvägskorsning säljer sin själ till djävulen för gitarspelandets konst. Att Johnson dog ung liksom omständigheterna kring hans död har också varit betydelsefulla ingredienser i mytbildningen kring honom.

Egentligen vet man inte så mycket om Robert Johnson. Han föddes antingen 1911 eller 1914 i Mississippideltat och dog 1938 kanske förgiftad av en svartsjuk man. Hans passion rörde inte enbart musiken enligt envisa rykten. Han hann dessförinnan även med att gifta sig två gånger och han lyckades också möta sin idol Son House (även det en blueslegend av rang). Tack och lov kom Robert Johnson att spelas in vid två tillfällen först i en studio i San Antonio 1936 sedan i Dallas 1937.

Det som fascinerar mig med Robert Johnsons musik är det direkta tilltalet. Det finns en stark närvaro i fram-förandet - sång och gitarrspel - och låter man sig dras in i Johnsons musik är det svårt att värja sig för musikens "glimrande skönhet" som Tommy Rander uttrycker det i Rockens roll (1988).

I det första videoklippet berättas en del om Robert Johnsons betydelse och historia till tonerna av Cross Road Blues. I det andra har en nederländsk konstnär illustrerat Me and the Devil Blues. Som tredje inslag följer Sweet Home Chicago med vad jag förmodar bilder från ett svunnet Chicago.

Nummer 1 - 2008

Calexico, bandet från Tucson i Arizona, hamnade överst på min 2008-års lista med albumet Carried To Dust. Joey Burns och John Covertino fortsätter att övertyga med sin ofta lågmälda americana och mexikanskt inspirerade musik. Tack och lov fort-sätter också samarbetet med Sam Bean från Iron and Wine. Samarbetet på gemen-samma plattan In The Reins (2005) var inte bara en engångsföreteelse. Två smakprov följer här, först Two Silver Trees sedan Inspiración...

Mer Julstämning

Silent Night / Sixpence None The Richer






Don't Shoot Me Santa / The Killers

Köld

Fitzgerald är ett band från Minneapolis och huvudpersonerna var Nathan och Mandy Tensen Woolery. 2005 släppte de skivan Raised by wolves och på den finns den smått magiska How far north? Enligt MySpace har de skaffat sig nya musikaliska intressen och Fitzgerald är nu mer att se som ett sidoprojekt för Nathan.

..."Cold air has come and it's split my lip again"...(Fitzgerald)

How far north? / Fitzgerald

Måste lyssna!

Fyra riktigt bra låtar från 2007 med dito band som förtjänar all uppmärksamhet de kan få...



Paradise lost / Storyhill






Two sad horses / No River City






Bodyguard / Dawn Landes






The General Specific / Band of Horses

Fortsatt summering av 2008

Angela Desveaux & The Mighty Ship från Montreal hamnade på 24:e plats. Låten i videoklippet härstammar dock från hennes album Wandering Eyes (2006) och heter Bury Me Deeper. Här framför hon den i en ensam och akustisk version.

(Album cover art by Aimee van Drimmelen)





Eef Barzelay kom på 12:e plats med sitt album Lose Big. Barzelay var tidigare med i bandet Clem Snide. Låten I Love The Unknown skrevs under den perioden och finns på Clem Snides album Your Favorite Music. Den finns dock som bonusspår på Lose Big.





Shores Of White Sand kommer från Emmylou Harris album All I Intended To Be (plats 21). En känd TV-profil ger i följande videoklipp en kort och effektiv sammanfattning av Emmylou Harris, vilket onödiggör vidare kommentarer från min sida för tillfället.

Our life is not a movie or maybe

Sånger om ensamhet, genomskådande, avsked och förändring serveras man av Okkervil River (plats nr 2). Det är också lätt att fastna för en eller annan textrad vid lyssnandet som så klart bryts ut ur sitt sammanhang. Orden relaterar till ens eget liv och en angelägen känsla skapas tillsammans med musiken. ..."I'm alive, but a different kind of alive than the way I used to be"...(Starry stairs).

Sångaren Will Sheff, tidigare en ensam tonåring, närsynt och astmatisk bokmal, lämnade landsbygdshålan i New Hampshire för Austin i Texas och kan nu ståta med beröm från självaste Lou Reed (enligt Uncut: Take 138 November 2008).

Följande videoklipp härrör från bandets två senaste skivor the Stand Ins och the Stage Names. De var från början tänkta som ett dubbelalbum men gavs till slut ut var för sig. Det börjar med Lost Coastline och fortsätter med Our Life Is Not A Movie Or Maybe. Därpå följer ett liveklipp A Hand To Take Hold Of The Scene från Debaser i Sthlm...

Precious time

Fann ett litet magiskt videoklipp med Maria McKee, Gary Louris och Mark Olson (fd Jayhawks)...



Precious time är titeln på låten som är skriven av de bägge fd Jayhawksmedlemmarna. Själva låten återfinns dock på Maria McKees skiva You gotta sin to get saved från 1993.

Fortsatt summering

Årets upptäckt: Grand Archives med albumet The Grand Archives

Det rör sig ofta om smäktande gitarrpop från detta gäng som bl.a. har Seattle (hemstad) och Sub Pop (legendariskt grunge-skivbolag) gemensamt med Fleet Foxes. (Plats nr 8, F.F. återfinns dock på Bella Union i Europa.)

Här ett liveframträdande hos...





Årets liveskiva: The Clash med Live At Shea Stadium

Jag är egentligen inte så förtjust i liveskivor. Antingen ser man ett band livslevande eller lyssnar man på skivan. Men ibland är det svårt att inte kapitulera - behövs det egentligen några ytterligare kommentarer... (plats nr 10)

Första klippet är från "theclashonline" och visar bilder/musik från Shea Stadium varvat med intervjuer. Det andra inslaget speglar The Clash energi och intensitet än...







Årets ideologi, eller förra årets?!?: Kapitalismen

När jag ändå rör mig inom punksfären faller det sig naturligt att Matthew Grimm & The Red Smear får kommentera ovanstående punkt. Visserligen härrör det här inslaget från 2005 men det spelar ingen större roll.

MySpacesidan berättar om musikaliska influenser från Social Distortion, Jason & the Scorchers till MC5 alternativt The Clash och Wilco. CD Baby säger om bandets skiva Dawn's Early Apocalypse: "It is a punk rock record, a pop rock record, a roots rock record, a rock record in the best tradition, drawing on the many tributaries that have fed the river of American music". Själv säger jag inte emot...