Önskar mig "Way Out West"

Jag ögnar snabbt igenom årets upplaga (så här långt) av Way Out West och slås av tanken att mina favoriter redan är "ute" eller ointressanta. För Way Out West är väl en god värdemätare på vad som är intressant just nu. Pavement och Paul Weller i all ära, de förra skulle man sett för en femton år sedan och Paul Weller kan inte upprätthålla en hel festival ensam, även om han är en av mina gamla favoriter och en av få "gamla drakar", som fortfarande håller stilen (stilarna). De är ändå för ensamma för att det ska bli riktigt spännande och ska man jämföra med tidigare år så... ja vad ska man säga... Men programmet är förmodar jag långt ifrån spikat. Vilka önskemål jag har, kan man förresten hitta exempel på här i bloggen, så det är bara att välja och vraka...

The National har tillkommit på W.O.W.menyn och är enligt arrangörerna ett synnerligen fantastiskt band och tillika ett storligen hyllat band. Det är dock ett band som har gått mig förbi, även om jag har sett namnet i var och varannan musiktidning. Troligtvis äger jag ett album med dem också. Jag klumpar, kanske lite slarvigt, ihop The National med band som The Killers och Snow Patrol, för att nämna några. De här banden låter mycket proffsiga och de förvaltar arvet efter band som Joy Division, The Comsat Angels och The Sound på ett ytterst förtjänstfullt sätt. Samtidigt måste jag tillstå att jag saknar det där lilla extra, som visserligen glimrar till emellanåt. The Killers har humorn och distansen, Snow Patrol är fantastiska i låten Run, som förresten Grandaddy hade med på sitt samlingsalbum Below The Radio, med för dem i rockvärlden underskattade band.

Nu är det väl antagligen ett lämpligt tillfälle att ge The National en ny chans. Det sägs också att deras influenser även omfattar mer alternativa-country-tongångar. Det återstår att höra men nu är det hög tid att leta rätt på det där albumet i skivhyllan...


Fake Empire / The National (2007)