Shoegazing

Noterar att My Bloody Valentine återfinns (till mångas glädje) i årets upplaga av Way Out West. Det ska bli intressant att återstifta bekantskapen med detta band. Till en början förstod jag aldrig riktigt varför så många blev så till sig av detta band, tills jag såg dem på Brixton Academy i London 1992 (tillsammans med Blur, Dinosaur Jr och The Jesus & Mary Chain!!!). Live var det något magiskt över dem men på skiva måste jag tillstå att de aldrig lyckades få till det. Hur jag än försökte, varken hörde eller återupplevde jag på skiva den skönhet och magi i deras musikaliska larm, som jag gjorde då live i Brixton.

Ett annat band, i den här brittiska gitarrlarmiga shoegazinggenren, som bättre lyckades överföra sitt sound till skiva var The Boo Radleys. 1992 stod de skimrande på Teaterladans scen i Hultsfred. För övrigt spelade The wedding Present, ett annat av mina (dåtida) favoritband på samma scen 1992, vilket också var en extraordinär upplevelse vill jag minnas.


Does This Hurt? / The Boo Radleys (1992)