Äkta vara

Ständigt aktuell är Robert Johnson denne mytomspunne bluessångare. Just nu i och med visningen av musik-dokumentären I Robert Johnsons fotspår. (Reprisen går på fredag 9/1 kl. 13.35 i svt1 för oss som missade.) För några år sedan uppmärksammades också bluesmusiken (med bl.a. Robert Johnson) genom en serie filmer: Martin Scorsese Presents the Blues.

På 1960-talet inspirerades band som Rolling Stones, Cream och Led Zeppelin av Robert Johnsons musik liksom av myten eller kanske rättare myterna kring honom. Och som vanligt, får man väl säga, fordras det ett knippe vita artister för att musiken ska nå en vit publik. Än tidigare hade musiker som Muddy Waters, Ike Turner och Howlin' Wolf inspirerats av Robert Johnson.

"Hell" och "the devil" förekommer frekvent i Robert Johnsons låttexter och det har också spätt på mytbildningen kring honom. Viktigast bland alla historier är berättelsen om hur han en mörk natt i en landvägskorsning säljer sin själ till djävulen för gitarspelandets konst. Att Johnson dog ung liksom omständigheterna kring hans död har också varit betydelsefulla ingredienser i mytbildningen kring honom.

Egentligen vet man inte så mycket om Robert Johnson. Han föddes antingen 1911 eller 1914 i Mississippideltat och dog 1938 kanske förgiftad av en svartsjuk man. Hans passion rörde inte enbart musiken enligt envisa rykten. Han hann dessförinnan även med att gifta sig två gånger och han lyckades också möta sin idol Son House (även det en blueslegend av rang). Tack och lov kom Robert Johnson att spelas in vid två tillfällen först i en studio i San Antonio 1936 sedan i Dallas 1937.

Det som fascinerar mig med Robert Johnsons musik är det direkta tilltalet. Det finns en stark närvaro i fram-förandet - sång och gitarrspel - och låter man sig dras in i Johnsons musik är det svårt att värja sig för musikens "glimrande skönhet" som Tommy Rander uttrycker det i Rockens roll (1988).

I det första videoklippet berättas en del om Robert Johnsons betydelse och historia till tonerna av Cross Road Blues. I det andra har en nederländsk konstnär illustrerat Me and the Devil Blues. Som tredje inslag följer Sweet Home Chicago med vad jag förmodar bilder från ett svunnet Chicago.