Nytt

När man upptäcker nya musikaliska fenomen, undrar jag ibland varför man fastnar för det ena och inte det andra. Vad är det som gör, att man närapå rent reflexmässigt hävdar, att det här är bra och det där är inte så bra? Jag misstänker att man kan närma sig frågan utifrån genre och stil. Vissa band eller artister gillar man eftersom man är förtjust i en specifik genre. Jag tror också att ålder spelar en viss roll liksom andra aspekter, som jag dock inte tänker gå in på här och nu.

Men frågan kvarstår varför man gör de val som man gör. Bara för att man är förtjust i en viss genre gör det inte att man gillar allt som kan hänföras dit. Så frågan måste omformuleras; vad når en först när man hör en ny låt eller vad hör man i musiken som tilltalar en. Den franske sociologen Pierre Bourdieu, som gärna studerade smak i förhållande till social tillhörighet och varför somliga har företräde eller möjlighet (läs makt eller socialt och kulturellt kapital) att hävda att deras smak är bättre och finare än någon annans, hävdar att ingen smak är så tätt förknippad med kroppen som musiksmaken. Undantaget är den kulinariska smaken i så fall. Önskar någon fördjupa sig mer i Bourdieus tankar så vänder man sig med fördel till dennes Kultur och kritik (s.171ff).

Magkänsla är alltså vad det handlar om, om man lyssnar till Bourdieu. Samtidigt väljer jag, enligt ovan, att bortse från genre och generation, klass och genus. Jag har, vill jag betona, inte djupare analyserat vad det är som påverkar mig, så för någon kanske det här resonemanget upplevs som något av ett antiklimax, om nu någon tänkte att jag skulle komma med någon form av uttömmande svar i frågan. Jag tror istället att varje person måste rådbråka sig själv be-träffande det här spörsmålet. Vad man reagerar på handlar nog mer om personliga ställningstaganden, som man är mer eller mindre medveten om. Själv anser jag nog att sången är viktig, rösten måste tilltala mig på något vis (om det rör sig om vokal musik så klart). Dessutom bör texten beröra mig på något sätt men det kan räcka med ett ord eller en rad. Men det bör drabba mig på något sätt, "magkänslan"? I vissa genrer är givetvis instrument, ljud och teknik av större betydelse än i andra.

Nu lämnar jag jag det här resonemanget för något "nytt" (för mig) The Avett Brothers från Concord, North Carolina. Brödraparet Seth och Scott Avett (företrädesvis) har hållit på och släppt ett knappa tiotal skivor under åtta år. Jag fastnade först för deras bluegrassdoftande rockmusik och nu har jag även fastnat för några textrader. Det börjar med "If I get murdered in the city, Don't go revenging in my name" sedan utvecklas detta försoningstema till ett ställningstagande att inte avsluta det påbörjade samtalet människor emellan.





Murder In The City / The Avett Brothers (2008)